Nödvändigt för överfarter

Vi fick 5 dagar ledigt tillsammans, Lars och jag. Ludde, äldste sonen, ställde upp som chaffis och vi sjösatte i Stavsnäs lördag morgon. Äntligen var det dags för en tillsammanspaddling i yttervarv. Hittills har jag aldrig lyckats vara ledig tillräckligt länge under sommaren för att nå ytterskären. Men nu…

Gillöga

Första dagen gick färden längs Harö, över Björkskärsfjärden med lite lätt medvind, förbi Björkskär som visade upp sej med Folkbåtar och havsörn och vidare via Lilla Nassa och slutligen Gillöga.

Solhälsning på Gillöga

Gillöga välsignade oss med ett par regndroppar men mest mängder av solstrålar.

På väg mot Svenska Högarna

Vi sparade hoppet över till Svenska Högarna till nästa dag.

Mot Svenska Högarna

Mot Högarna.

Svenska Högarna

Fyren höll på att renoveras, så vi fick inte gå upp och titta.

Mat på Svenska Högarna

Men vi passade på att hyra Linds bod bara för att ”ha gjort det”. Sarah Anderin, som är en av tillsynsmännen på ön, har ju skrivit en matbok. Våra gourmetambitioner stannade vid några vällagrade hårdostar, varmrökt lax och mandelpotatis med Arlas smaksatta crème fraiche.

På väg mot Svenska Högarna

Vi fortsatte mot Fredlarna och passerade Lygna och alla bedårande små vikar och bodar.

Solnedgång vid Röder

Konsekvensen av långa luncher blir gärna paddling i solnedgång. Vi nådde Röder och hittade tältplatsen som Staffan rekommenderade i sin bok ”Paddla kajak i Stockholms Skärgård”.

Lars bakom kameran

Lars var flitig med kameran som vanligt, men var lite snål med att plocka fram den när vi paddlade från Röder upp mot Söderarms skärgård. Vi fick ett härligt medvindsåka i 12 km öppet vatten och min trofasta kompis ”Happy” gav mej några toksurfar. 17 km/tim i maxfart visade GPS:ens logg.  Joyride!

Vi mötte Erik och Pia på Hummelskär. Mycket tjatter, många skratt och barnsligt badande. Underbart. Tack, Erik och Pia, för härligt sällskap!

Söderarmsbad

Till slut fick vi lite brådis om vi skulle hinna in till Rävsnäs för att möta upp Ludde som lovat att hämta oss. Erik och Pia paddlade vidare mot Norrpada och vi styrde västerut inte helt utan dramatik. Ett tag såg det ut som om en havsörn var på väg att ta en tugga av mej, påstår Lars som såg slarvpippin göra en inflygning men ångra sej i sista sekund när bytet var något störrre än rimligt. Ibland känns det extra bra att vara en rund tant i sina bästa år.

Samtidigt som Ludde rattade Sezzan ner till bryggan nådde vi målet.  ”Oceaner av tid”, konstaterade Lars. ”Just In Time”, konstaterade jag.

Klicka för en större bild
K
lickar du på bilden får du upp den lite större.