Vi landade kl 7 på söndagskvällen i Dalarö.

salar065.JPG

Lördag morgon såg det lite annorlunda ut:

salar070.JPG

Egentligen hade jag tänkt en eremitpaddling. Kan Babs i 78 dagar och Ulrika i 66 dagar, så ska väl jag kunna i 2 dagar, tänkte jag veckan innan, när Lars åkte med jobbet på konferens över helgen. Men Manne räddade mej. På fredag förmiddag damp det in ett mejl, där han konstaterade att ensam är tråkigt. Ett telefonsamtal senare var P-O inte sen att hänga på. Vi satte i från Dalarö under en klarblå himmel med frosten liggandes kvar på marken. ”Shit, jag glömde Bamsesolkrämen, konstaterade P-O.” 

salar079.JPG

Vi snirklade oss ut bland gula, röda, orangea och gröna färger och njöt för fulla muggar i den lätta vinden. Förbi Strindbergs Kymmendö, förlagan för ”Hemsöborna”, mot Villinge och vidare ut till Biskopsö. Flera havsörnar behagade att cirkla över oss och vi fick nästan nackspärr 😉 

salar088.JPG

salar096.JPG

På Svartskär slog vi nattläger. Vi festade på Felix Gulaschsoppa, REALs Turmat, Pasta med bacon- och trattkantallsås, vitt vin, kubansk rom och skotsk singlemalt.
Vi kliade oss i huvudet på söndag morgon. Skulle vi styra kosan mot Skälberget eller inte? Vi kunde inte motstå frestelsen, tog ut kompasskurs och började paddla. Ett val vi inte skulle ångra.

salar016.JPG

När vi närmade oss möttes vi av välkomstkommittén. De frustade och pustade, simmade runt oss och dök ner framför kajaken och tittade upp bakom med sina bruna, runda, nyfikna ögon. De rullade runt i bränningen och följde med när vi rundade skäret. I en timme låg vi där och betraktade skådespelet med fåniga flin.

salar050.JPG

salar006.JPG

Till slut insåg vi att vi måste vända tillbaka mot fastlandet. En liten grupp eskorterade oss tillbaka till Biskopsö och simmade ikapp med oss på paddellängds avstånd.

salar064.JPG

Väl framme på Biskopsö tog vi lunch i lä. På väg tillbaka siktade vi flera havsörnar och en hjort på riktigt nära håll. Det började skymma när vi strök längs Kymmendös nordsida och helt plötsligt stack tre sälhuvuden upp ur vattnet. Vilka luringar 🙂 Vi fick med oss lite mörkernavigering innan vi sladdade in i Askfatshamnen. En av de största naturupplevelserna på väldigt, väldigt länge i fantastiskt trevligt sällskap. Tack Manne och P-O för att ni räddade mej från ensamheten! Bättre sällskap kan man inte ha.