Koh Hais lugna lunk och vita stränder fick ge vika för lusten att upptäcka. Vi tog sikte på Koh Libong, eller Koh Talibon som kartan ville att den skulle heta.

dsc_0003

Vi hade läst oss till att här fanns sjökor och bara ett par resorts. Det passade oss alldeles utmärkt. Vi hade börjat skönja ett mönster i vädret, och bestämde oss för att göra den drygt 15 km långa överfarten på morgonkvisten för att undvika den mesta vinden som brukade komma blixtsnabbt på eftermiddagen.

dsc_0005

Libong log mot oss. Det gjorde även Noi, som drev den lilla resorten ”Dugong resort” på öns västra sida. Vi hyrde en jättefin bunge och hängde omedelbart upp hängmattan.

dsc_0013

Efter en halv dag blev Lars som vanligt rastlös och vi hyrde en moped för att utforska lite av ön. Libong var ganska unik bland de öar vi besökte under hela vår resa, då man inte livnärde sej främst på turister, utan på gummiodling. När vi gick omkring i en av byarna förstod vi att man fiskade en del oxå. Invånarna var nog inte så vana vid ljushylta, tafatta faranger, så vi blev ordentligt uttittade medan vi spankulerade omkring. Inom loppet av en halvtimme blev vi erbjudna att äta tillsammans med ett bröllopssällskap och att adoptera en vansinnigt söt kattunge. Inte på något ställe har vi sett så ompysslade och fräscha long-tails. Vi tror att det berodde på att en stor del av deras flotta förstördes under Tsunamin och att man fått bidrag för att bygga nya. Här fanns ett Röda Kors-kontor och vi vågade knappt snudda vid tanken på hur många som fick sätta livet till den där ödesdigra vinterdagen 2004.

dsc_0033

Vi gled iväg på lite dugong-spaning, och fick faktiskt se skymten av en sjöko efter ett par timmars intensiv kisande. Med den i bagaget packade vi kajakerna igen och drog mot Koh Lao Liang.

dsc_0099

På den nästan två mil långa överfarten hade vinden överlistat oss och vi fick en paddling med en del vind och kul sjö. Vi trivdes båda två med att tvingas hålla lite fokus och kunde avsluta med lite medsjörejs. På Lao Liang hade man byggt upp ett tältläger med stoooora och bekväma tält och ett ”all inclusive”-koncept. Atmosfären var vänlig och mellan nästan alla trädstammar fanns hängmattor uppsatta.

dsc_0137

Här fanns riktigt bra sajter för snorkling och vi plaskade runt i tre dagar innan det var dags att avsluta första halvleken av vår semester. Tre jättefina veckor med turkosblått vatten, korta och långa sandstränder och en långsam resa nästan 20 mil söderut från Krabi. Intrycken skakade runt i våra sinnen och det ska bli intressant att se vilka händelser, platser och människor som gjort störst avtryck.

dscf0013

I Krabi mötte vi upp Axel, Ludde och mormor som kom från ett tämligen svalt Stockholm. De fick snabbt vänja sej vid 55 graders temperaturskillnad. Vi tillbringade tre veckor tillsammans och på varsitt håll. Lars klättrade en del, Ludde deltog i Emerald Gyms Muay Thaiträning som den inbitna thaiboxaren han är, mormor övade på att vara stilla och Axel slog oss alla i kinaschack och prutade skjortan av gatuförsäljarna. Jag hittade ett andningshål i form av en fantastisk yogainstruktör och fick glänta på dörren till Vinyasa Yoga.

dscf0053

Vi hittade Nemo och Doris och alla deras kompisar när vi drog ut och snorklade ”off the beaten track”. Vi blev nästan dränkta ena dagen av ett fantastiskt regnväder och soldränkta nästa dag när vi gjorde ett nytt försök.
När jag tittar ut genom fönstret ser jag tunga, frostklädda grenar och ett tjockt, härligt snötäcke. Thailand känns oändligt avlägset och lika fint som det var att få uppleva en liten del av den världen, lika fint är det att vara hemma igen. Katten ligger i knät och spinner och kaffet smakar kaffe. Om bara ett par dagar träffas hela Horisontgänget här på Apelvägen för att planera 2010. Det ser jag fram emot 🙂