Vi smet. Ingen av oss är särskilt bra på traditionella julfiranden, och grabbarna skulle förgylla sin fars tillvaro.

Julafton på Nämdöfjärden

Några minuter över tre paddlade vi in i en magisk solnedgång och styrde sedan kursen mot Rågskär.

Champagne framför kakelugnen

Det hann bli mörkt innan vi landade, men det gick fort att värma julaftonssupén och hälla upp lagom kyld champagne i glasen medan kakelugnen sprakade.

Lars sågar ved

Kakelugnssprak tarvar ved, det vet man ju.

Vedhuggning

Vedklyvning blev dagens träningspass.

Kvällslektyr

På kvällskvisten satt vi framför brasan och läste i stearinljusens sken. På Rågskär finns ingen el. Å andra sidan förstod vi att det hade inte fastlandet heller efter stormen Dagmars härjningar. Historien om Rågskär är en spännande blandning av strävsamma torpare, elaka svinpälsar, modernt maktmissbruk och generösa mecenater. Utan  Torsten Kreuger hade förmodligen inte Bulleröarkipelagen varit så tillgängligt som det är för oss idag. Och utan Jan Olsén, som är tillsynsman, hade vi inte känt oss så fantastiskt välkomna.

Lite blåsigt

Dagmar visade var skåpet ska stå.

Bastun är varm

Vi bestämde oss för att strunta i att bråka med Dagmar och stanna en natt till. Bastun gick varm och vi njöt för fullt.

Morgonstund har guld i mund

Vardag. Vi ställde klockan okristligt tidigt för att Lars skulle kunna inleda årets bokslutssäsong och öppnade alla sinnen för att fånga så mycket som möjligt att stoppa ner i må-bra-luckan.

Tillbaka mot Stavsnäs i soluppgång

Tillbaka efter Dagmar

Det där med julfirande kanske inte är så dumt, ändå. Om man får göra det på sitt eget lilla vis, såklart…