Helgeland skulle vara värt ett besök . Hav och fjäll. I en salig röra. En plats för kontemplation och allvar.

Vi socialiserade med infödingarna. Tömde den lokala lanthandeln på chips och öl. Insåg att det dags att bryta upp. Väderprognosen var spänstigt. Att nå dom yttersta öarna var idioti. Vi kapitulerade. Satte oss i våra nötskal. Vinden blåsta oss norrut.

Vi imponerades av kelpen,

synkronpaddlade i solnedgången,

och släppte taget.

Vi förundrades. Över mångfalden. Platt, mjukt och med onödigt många armar.

Eller hårt, runt och vresigt taggigt.

All tings förgänglighet kändes i bland som en prövning. Vi bet ihop. Krampen kom i käkarna.

Fetknoppen är en tuff sate. Väljer ofta  en plats på gränsen till utlåning. Vi lade oss i lovart. Och närmare vattnet. Det fanns inte några alternativ.

Gittan gick bärsärk. Skördeivern besatte henne. Kanske naturligt om man växt upp med att försiktigt packa trädgårdens äpplen i tidningspapper inför vintern.

Avståndstuffa. Strax innan ovädret. Fetknoppen stod stark i vinden. Vi gav oss men inte utan strid.

Vi hade fått nog. Av regn, kyla och blåst. Reträtten skedde utan förluster. En skärgårdshemman blev vår borg, torkstuga

tidsmaskin. Köket var från 50-talet. Kaffekokaren identisk med min farmors. För längesedan.

Vi sörplade kaffe,

lekte allvarliga leken,

och insåg att Bengt kan hantera en smälla.

I en paus i regnet gjorde vi en cercumnavigejtum of Rödöya.

Vi  inspekterade dom lokala arkitektoniska mästerverken. I eternit

och trä. Jag gillade eterniten. Något som faktiskt nästan är för evigt. Som inte förgås. Gittan och Bengt höll på träkåken. Det förgängliga.

Klockan var slagen. Hemfärd vår uppgift. Vi tänjde på den näst sista dagen. Solen log i kapp med Fröken Hallon.

Sista kvällen. Bengt nattade kajakerna med extra omsorg.

På stranden, med en mussla i sökaren, påminns jag om den avlägsna dag då min mor och far tog mig med till havet. Med ett nyinköpt cyklop. Till krabbor och blåmusslor. Och en ny salt värld.

Dagen är ny. Gittan planerar vår reträtt. Vi vill inte korsa vårt kölvatten.

Någon höll en strålkastare där upp. Bara för oss.

Tack Gittan för allt ditt tålamod. Modellen gör bilden.

Tack Bengt för att alla dina råd. Kunskapen gör bilden. Och tack för lånet av grymma bilder .