– Paddelsäsongen börjar nu, konstaterar Andreas Hagman när vi äter lunch. Det ligger mycket i det. Inte bara att hans båt är uppe utan även att chanserna att uppleva den totala stillheten infinner sig. Båtfolket börjar tänka på konservering av motorer och utbyte av segel och kuddar i ruffen.

Då passar vi på att njuta alla tomma fjärdar och tillgången till egna klippor och landningsplatser.

Det är inga problem att komma till även de mest populära klipporna och stränderna för att njuta en nygjord espresso och en liten chokladbit. I lördags var dessutom vädret helt på vår sida. Vi gled ut i en lätt höstdimma på förmiddagen. Trälhavet låg stilla och bara en lätt krusning avslöjade den svaga vinden vi hade med oss.

Jenny paddlade sin andra tur med den nya kajaken och Andy fick äntligen paddla egen kajak efter turer i lånad sittbrunn i Kroatien och på Svalbard.

Alla ansikten sken så att avsaknaden av sol inte gjorde ett dugg. Agda och jag ledde den snirklande turen mellan öarna sydväst om Ljusterö.

De sista sommargästerna höll på att ta upp sina bryggor vid Lervik och på östra sidan av Mjölkö kopplades vinscharna för att dra upp småbåtarna på berget. Vi höll ett makligt tempo för att få njuta så mycket som möjligt.

Alla var överens om att det var riktigt skönt att komma ut på sjön. Några sjöfåglar av obestämd art har dröjt sig kvar och flyger fram på låg höjd över havet. När vi passerar fyren öster om Mjölkö passar vi på att ta ett litet gruppfoto.

Innan alla är i position och fotografen fått av handskarna och upp med kameran har vi nästan drivit förbi den lilla fyren. Till slut lyckas vi ändå få till en bild.

Vi följde i princip den planerade sträckningen från vårvinterturen i mars när vi var tvungna att vända på grund av väldigt hårt vatten. Efter en sex-sju kilometers hård expedition började vi snegla efter en lämplig lunchplats. Vi hittade en med både bräkande får och en ypperlig grillplats. Jenny som var med på sin första H2O-tur hade förberett en rejäl pastalunch med bacon, lök och gräddsås toppat med västerbottenost. Menyn var uppenbart inspirerad av en tidigare tur för några veckor sedan. Bubblet saknades dock.

Övriga gänget tittade lite avundsjukt på över kanten på sina medhavda såspåsar och äggmackor. Tack och lov hade Jenny också med sig skumtomtar som efterrätt till samtligas förtjusning. Så ska en slipsten dras 🙂

Direkt efter sjösättning infann sig den bekanta och lite lätt obehagliga känslan av att det är svårt att bålrotera med lunchfull mage… En och annan tanke om att yoga säkert kunde göra nytta for också igenom ialla fall mitt huvud. Vi snirklade oss söderut längs med Ekholmen och den lilla pittoreska Ekören.

Spanade in om det gick att paddla över Älgön men vi kunde konstatera att det skulle krävas lite mer fart än vi kunde komma upp i. Vi hittade några låga bryggor att paddla under och lite stenar att snirkla runt inan vi till slut var tillbaka vid Stensnäs igen.

Löfte om väntande kall öl gjorde att kajaklastningen gick rekordsnabbt. Väl på plats i Casa Agda valde vi mat från indisk meny och öppnade kvällens första öl. Den lokala indiern fick mig att svettas och övriga var också nöjda och glada. Kvällen fortsatte lääänge och gick till slut över i frukost.