Grönlandsresan i somras gör sej allt som oftast påmind.

En avbildning i späckhuggaremalj av Aqattaq

Här i form av en gåva, snidad* av Erik, som jag fick förmånen att lära känna under tiden på Grönland. Erik var med när jag snöpligt nog skulle sätta mej i min kajak och istället lyckades med konststycket att dyka i det iskalla vattnet lite hastigt och lustigt. Adam höll på att skratta ihjäl sej, men mellan skrattattackerna kved han fram att jag numer var berättigad till ett grönländskt namn eftersom jag badat norr om polcirkeln.

Det tog någon dag innan Adam avslöjade att mitt grönländska namn fick bli Aqattaq. Namnet kommer efter en gammal saga om en flicka som blivit faderlös och för att kunna försörja sin familj fick bli jägare i det mansdominerade fiske- och jaktkollektivet. Hon fick bevisa att hon dög genom att bli den starkaste och snabbaste paddlaren av dom alla.

Erik Johansson på Grönland

Erik har många talanger. Under vår tid på Grönland stod han alltid där och undrade om han kunde få hjälpa till med matlagningen. Och gissa om han fick 😉

Erik Johansson med en Red Fish

Så har glad hade iallafall inte jag sett ut om jag behövt rensa den fantastiskt goda fisken som vi köpte av de lokala fiskarna som roades av att se våra campingbestyr. Men Erik rensade med glatt mod 😀

Delikatesser utanför Uummannaq

Ibland kom han leende mot oss andra med lite coppa eller en bit grottlagrad Gruyère.  Förstå, vilken lyx!
Nästa helg hoppas jag att vi får paddla tillsammans igen. Då får jag dessutom nöjet att paddla med Andy som också förgyllde dagarna på Grönland. Må isen hålla sej borta en vecka till!

* Erik berättade att han graverat in motivet (jo, det är faktiskt jag) i en del av en lagligt fångad späckhuggartand. Konsthantverk på en nivå som få kan nå, tror jag.