I går damp årets vänbok från Skärgårdsstiftelsen ner i brevlådan. Jag har sagt det förut och säger det igen. Vi gillar Stiftelsen. Vi gillar att ha förmånen att få röra oss i ett av världens vackraste områden. Vi gillar att Stiftelsens tillsynsmän (och- kvinnor) finns där ute och vårdar kulturlandskapet för oss och våra ungar. Vi gillar att få vara deras vänner, och vi uppmanar våra kunder att också bli det.
Med hjälp av årets vänbok ska jag lära mej några nya blommor, några nya fåglar (för nu har fiskljusen fastnat i minnet, men bara för att de påminner mej när jag kommer för nära deras bo på Norråva), och dessutom ska jag sjunka ner i soffan i kväll och bli mer bekant med historien om våra drygt 20 000 öar.
Tjohooo, ska du lära dig växterna och djuren på latin också?!?!?! En garanterad tungstukande uppgift. Men ganska så kul oxå! Lycka till!
Nä, Ulrika, nu har du nog fått allt om bakfoten! Det är väl tillräckligt med några på svenska. Jag har ju hunnit bli så gammal att en lätt bestrykning av teflon omgärdar min stackars lilla hjärna 😉