Förra helgen lovade vi oss själva en tälttur, så lördag morgon mötte vi upp Bengt i Sollenkroka. Vi snirklade oss fram i nordostlig riktning med pyttelite sydvästlig puff i ryggen.

p2093670srgb.jpg
Foto: Bengt Allebrink

Vi passerade Stora Kalholmen med dess vackra vandrarhemsbyggnad.

Stora Kalholmen

p2103723srgb.jpg
Foto: Bengt Allebrink

Vid Svedjeholmarna norr om Möja enades vi om att slå läger.

p2093683srgb.jpg
Foto: Bengt Allebrink

Tentipikåtan sattes upp och en liten lägereld sprakade. Nä, riktigt så illa blev det inte med lammgrytan 😉 Den blev faktiskt riktigt smaskig.

Whisky

Sempers Äppeldryck – jo pyttsan…Det där innehållet är inget att bjuda småttingar på 🙂

p2093697srgb.jpg
Foto: Bengt Allebrink

Det tog ett tag innan Lars förstod att han tagit med fel objektiv.

Mys i Tentipikåtan

Mysigare än på Sheraton.

Lars och Bengt

Söndagen bjöd på mer gråväder. Möja Västerfjärd har sällan legat så stilla. Och i vart fall inte i vinter.

Carin i Explorern

”Man får inte säga det för ofta – men visst är det fantastiskt?”, sa Bengt. ”För om man säger det för ofta kan magin försvinna”, fortsatte han med sitt norrländska lugn och trotsade alla teorier om affirmationers makt. Inte vet jag, men jag tänkte många gånger att vi hade det just – fantastiskt. Att en grå februarihelg kan te sej så vacker och vara en sådan lisa för själen.

Lunch

Till lunch kröp latmasken fram och med den torrfodret. Vi lovade dyrt och heligt att kompensera med värdigare lunch vid senare tillfälle.

Stilla

”Snälla Bengt, liiiite mer åt nordost och en till tältnatt?” bad jag. Men vi besinnade oss och styrde kosan tillbaka mot Värmdölandet. Hemma väntade katterna, en god middag och en varm bastu på Lars och mej. Jag är rätt säker på att Bengts Annika blev glad över att få tillbaka honom frisk, stark och omgiven av lägereldsdoft.