Pressen var tung. Men Agda bestämde sej för att gå upp på Hjälpinstruktörsexamen och ha KUL. Och kul hade hon. Det vet jag, för jag var i närheten och examinerade andra kandidater. Hennes skratt och plask hördes över hela Stendörrens naturreservat.  Jag minns när vi tränat på ”förfärliga” och ”aktiva” styrtag, (hittar man inte just dom begreppen i kajaklitteraturen kan jag förtydliga att det är ”förliga” och ”akterliga” styrtag) höger- vänster- och handrollar, och på att rotera inte bara båten utan den där jäkla bålen oxå. Vi har utmanat henne i 15 m/s utanför Torö, i forsen, under vattnet och med materialkunskap och navigering.  Bara en gång har vi blivit osams, syrran och jag. Men det gick snabbt över. Har man delat mage i nästan 9 månader är resten en barnlek.

Vi är stolta över Agda. Och glada över att ha ytterligare en resurs i vårt instruktörsstall.

0146

Grattis, syrran!

Nu börjar det…