22* Training på Anglesey

Efter förra årets Tjejgrej var det dags igen. Tyvärr kunde inte Pia vara med i år, men vi kallade på förstärkning från Danmark i form av Leslie. Vi kom snabbt på, under inverkan av vin och ost, att det faktiskt skulle kunna betecknas som en träning inför 22 brittiska stjärnor. Ulrika och jag har 4 var som vi gärna vill öka på med en varsin, och Leslie och Eva-Lotta har varsina 5. Än så länge har BCU inte devalverat och möjliggjort 6 stjärnor, men vem bryr sej när lustigheterna står som spön i backen i samma takt som vinet rinner genom strupen ;-)? Foto: Eva-Lotta Måndagen och tisdagen bjöd på gott om vind, så jag parkerade i soffan med en präktig förkylning. Vi skulle ju hyra in Nick som coach, men han hade fått ännu envisare bassillusker än jag, så vi hade tur och fick tag på Phil och James som delade på "The Scandinavian Ladies Team" den här veckan. Foto: Phil Clegg Eva-Lotta och Ulrika tränade på besvärliga landstigningar och räddningsövningar av det lite mer avancerade slaget. Foto: James Stevenson På onsdagen var vi fulltaliga. James Stevenson coachade oss i personlig paddelteknik och ledarskap runt nordkusten. Vi pep ut till Middle Mouse när Irländska sjön skulle tömmas på vatten och jag slutar aldrig att

Efter hårt arbete förtjänas det fika

Horisonts instruktörer tar en välförtjänt utvärderande fika efter dagens kurs Tång. Vi hoppas att dagens deltagare också hinner ta en fika innan de, förhoppningsvis, får en god natts sömn!  

Turbulens – Filmen

Nu är den här. Den första svenska kajakfilmen. Turbulens, alltså. Tidigt i höstas filmade vi med Lars Larsson för att befästa vår ledande plats när det gäller 1200 meter fika. Turbulens - en film om kajakpaddling from ActiveOutdoor on Vimeo.

En hittad färdighet

När en jobbar på Horisont Kajak infinner det sig en hel del möjligheter att hitta ännu ej funna färdigheter. Idag hittade jag att jag är en hejjare på att skruva fast lårstöd (och allt vad det innebär) på en Chatham 17 PE. En del personer kanske tycker att det inte är en sån märkvärdig grej då de har möjlighet att relatera till tidigare liknande erfarenheter. När jag tittar tillbaka på hittills levda liv och då framför allt min barndom är jag snarare uppvuxen på film och ostbågar än trädklättring och dansrutiner. Min upplevelse är alltså att innan jag började jobba på Horisont hade jag inte hunnit samla på mig så mycket praktiska erfarenheter att relatera till när jag presenteras inför de daglit uppkommande olösta praktiska situationerna på Horisont Kajak. Dessutom berättade Carin, samtidigt som de kom fram att denna praktiska situation var olöst, att det kunde vara lite knepigt och kanske behövde jag svära lite innan jag fick till det med lårstöden. Bilden som målades i mitt huvud blev då färgad åt det grå hållet och jag föreställde mig att jag skulle tillbringa tiden fram till lunch nere på stranden tillsammans med Chatam 17 PE och en skruvmejsel. Efter att ha hittat en snäll skruvmejsel begav jag mig ner ( jag vill

Agnarna från vettet

Min vän Erik som var en av deltagarna på kursen Clapotis i helgen frågade helt plötsligt mig en massa frågor om min kajakpaddlingshistoria. Fast att Lars hade sagt till deltagarna John, Niclas och Erik att intervjua varandra. Förstod inte riktigt varför han frågade mig... "Helena, när började du paddla? Var det förra sommaren?" "Öhh..Nej, det var sommaren 2010...på den där kursen med Stockholms universitet" "Hur mycket har du paddlat sen dess?" "Jaaa..det är väl den där 5 dagars kursen, en Tång, en Bris..en H2O tur..en tur till Sandön med familjen...och så var jag med Carin och Gittan när Gittan övade inför hjälpinstruktörs examinationen för några veckor sedan..sen är det inte så mycket mer än så tror jag!" När Erik hade frågat mig färdigt började Erik och Niclas fråga John om en person som han brukade paddla med. Jag fattade inte riktigt vad de höll på med egentligen. Jag undrade vad har detta med deras kurs och göra? Vad har detta med mig att göra? Sen kunde ju Carin inte hålla sig och berättade för mig att "Erik intervjuade ju dig för att du är en av de fiktiva deltagarna på kursen imorgon..hehe". Först fattade jag inte det heller; vadå ska jag vara med? Jag är ju ledig imorgon?

Matbok från Svenska Högarna

Häromdagen landade den i brevlådan. Skärgårdsstiftelsens vänner får varje år en bok och årets vänbok kan jag varmt rekommendera. Sarah Anderin har skapat en smakfull och inspirerande gastronomisk berättelse. Fotografen Per Ranung stödjer maten och glimtarna från Sarahs utskärsinspiration. Men mest rekommenderar jag att vara kompis med Skärgårdsstiftelsen.

Bulleröbulletin

Idag kom ett mejl från Janne Olsén, tillsynsman för Bulleröarkipelagen. Jag kan inte låta bli att låta er andra ta del av innehållet: Foto: Janne Olsén När jag åkte från Bullerö till Runmarö idag söndag så observerade jag en mängd havsörnar på en liten kobbe i Gråskärsfjärden Naturligtvis blev jag nyfiken över vad de höll på med för hyss. När jag närmade mig så lyfte 12 havsörnar, några korpar samt en massa kråkor. Jag satte upp stäven iland och såg genast vad som pågick. En älg som var i det närmast uppäten samt utspridd i ”pyttipanna form” hade fångat deras intresse. Älgen hade säkert gått igenom isen, drunknat och tillslut drivit upp på land med hjälp av det högvatten som haft i vinter. Vartefter snön och isen smälter bort kommer det fram mer och mer av älgen. Denna plats kommer säkert vara en viktig födoplats för våra fåglar ett tag till. Tag varning av älgens öde. Ge Er inte ut på dåliga isar för då kan det gå illa. Med vänlig skärgårdshälsning Janne Olsén

Total hundlycka i en Rip

Pernilla skickade den här bilden på jycken i sommarens nyförvärv, en Rip. Hon rapporterar att ögonstenen trivs bra i kajaken och har gott om plats för att både hålla utkik och softa på durken. Underbart, säger vi :-)

Loopia levererar inte våra mejl

Sedan i måndags får vi inga inkommande mejl, då vårt webbhotell Loopia har en driftstörning de inte klarar av att hantera. Ring oss eller mejla på horisontkajak@gmail.com istället. Vi beklagar självklart detta.

Happy Diwali – Hösttur i mystisk skärgård

- Paddelsäsongen börjar nu, konstaterar Andreas Hagman när vi äter lunch. Det ligger mycket i det. Inte bara att hans båt är uppe utan även att chanserna att uppleva den totala stillheten infinner sig. Båtfolket börjar tänka på konservering av motorer och utbyte av segel och kuddar i ruffen. Då passar vi på att njuta alla tomma fjärdar och tillgången till egna klippor och landningsplatser. Det är inga problem att komma till även de mest populära klipporna och stränderna för att njuta en nygjord espresso och en liten chokladbit. I lördags var dessutom vädret helt på vår sida. Vi gled ut i en lätt höstdimma på förmiddagen. Trälhavet låg stilla och bara en lätt krusning avslöjade den svaga vinden vi hade med oss. Jenny paddlade sin andra tur med den nya kajaken och Andy fick äntligen paddla egen kajak efter turer i lånad sittbrunn i Kroatien och på Svalbard. Alla ansikten sken så att avsaknaden av sol inte gjorde ett dugg. Agda och jag ledde den snirklande turen mellan öarna sydväst om Ljusterö. De sista sommargästerna höll på att ta upp sina bryggor vid Lervik och på östra sidan av Mjölkö kopplades vinscharna för att dra upp småbåtarna på berget. Vi höll ett makligt tempo för att få