Den här gången skulle Manne göra oss sällskap. Och Bengt, såklart. Smhi och Windguru lovade samstämmigt friska vindar, men inte stormstyrka som varnades för på västkusten. Tyvärr ringde Manne på lördagmorgonen och berättade att han haft inbrott i bilen under natten, med förstört tändningslås som resultat. Vi fick klara oss utan honom, även om det var surt. Vi unnade oss en maklig start från Stavsnäs och blåste ner mot Nämdö med vinden i rumpan.

lars i blåsväder
Foto: Bengt Allebrink
Rast på Koholmen

En lååååång rast på Koholmen med äggmackor och varm chokogla’ i lä och värmande sol i nyllet. Det kändes som en aprildag såhär i slutet av februari. Mysko…

Bastun på Nämdö

Bastun stod och väntade på oss längst in i viken på Nämdös norra sida. Vi skänkte minst en tacksamhetens tanke till Skärgårdsstiftelsen och konstaterade att vänbidraget och avgiften för servicemärket är väl värda sina kronor för en lyx som den här.

En norrländsk faun

Bastun blev snabbt varm och vattnet var – såklart – svinkallt. Ett febrilt, desperat letande utbröt när jag tappade min ena Holey Sole-toffel i det becksvarta vattnet. Dessutom uppenbarade sej ett fenomen i form av en norrländsk faun med svans utanför bastun. Ibland har man tur som hinner dokumentera med kameran, för annars skulle man ju aldrig bli trodd 😉

Korvgrillning

Kvällen fortsatte med middag, korvgrillning, lite schysst vitvin och en skvätt Laphroaig för de som orkade hålla sej vakna längre än till 22. Och det var inte jag…

Gråvädret återvände på söndagen och vi paddlade med sen start tillbaka mot Stavsnäs. Lämpligen hade vindriktningen vridit mot sydväst, varför vi blev milt puttade norrut. Det finns ett ordspråk med okänt ursprung som lyder ”Idioter ska ha tur”. Det ligger något i det.

…..och Manne: – Vi saknade dej!