Ibland tystnar det på bloggen. Den här gången beror det på att fokus varit på betydligt sydligare breddgrader. För en kajakentreprenör erbjuder ju vintern möjligheter att hitta på andra saker. Den här gången reste jag med en grupp till Tanzania för att hjälpa till med praktiska saker när de besökte Tanzania för att vidareutbilda sig inom tropikmedicin. Uppdraget fick jag av researrangören Trackers.

Vi inledde med ett par dagar i Dar es Salaam och fick ett kort besök på fiskmarknaden, enligt utsago östra Afrikas största.

För att komma till missionssjukhuset i Nkinga krävdes en två timmar lång flygresa och ytterligare nästan tre timmar med bil. De afrikanska flygbolagen är ju inte precis kända för att vara så petiga med att hålla sina tidtabeller, men vi hade tur och råkade bara ut för en fyratimmarsförsening på väg hem.

I mina ögon framstod sjukhuset som en relik från 60-talet, kanske. Men det framgick att sjukhuset gör underverk med sin personal och bistånd från Sverige. De som visste bättre berättade att tingens tillstånd vanligen är betydligt värre i andra delar av Afrika och Tanzania också, för den delen. Vi blev så väl mottagna. Av integritetsskäl vill jag inte publicera några bilder på människor och patienter. Jag bär med mej i hjärtat de föräldralösa tvillingbebisarna, de som låg döende i AIDS eller TBC, barnen som tappade hud p g a undernäring och brännskadeoffren som måste lidit oerhört. Trots allt detta var Nkinga ett ställe där man hörde många skratt och vi omslöts av värmen och generositeten som fanns precis överallt.

Bromsmedicin upp till taket i förrådet.

Innehåller nog några virus som stämmer till eftertanke.

En av Nkingas stoltheter. Skolan.

Vi fortsatte till Zanzibar och ljuvliga Breezes Beach & Spa för att fortsätta studierna i skolbänken. Ett studiebesök på den statliga kryddodlingen gav oss smak- och doftintryck. Den följdes av…

…en stadsrundtur där vi fick ta del av en av Zanzibars mindre ljusa historia. Stone Town var under nästan 300 år centrum för slavhandeln från Östra Afrika.

Här förvarade man 75 personer innan det var dags för auktion.

Jag hann med lite lättsinnigare aktiviteter också. Snorkling och Yoga, en fin combo.

Zanzibar avlöstes av en veckas safari. Efter avslutad kurs flög jag tillsammans med en mindre del av gruppen till Arusha för att få uppleva nationalparkerna i den delen av Tanzania. Lars kom flygande från St Anton efter en veckas välbehövlig semester i och utanför pisten och anslöt till safarin.

Det går inte riktigt att beskriva rättvist. Vi fick se  och uppleva så mycket att intrycken fortfarande dansar runt i både huvudet, på näthinnan och i kroppen. Som vanligt sitter Lars på alla koola bilder, kanske blir han klar med sorterandet och fixandet någon gång efter att bokslutssäsongen mattats av.

Mest kommer jag nog att minnas våra guider, Hassan och Luca och våra medpassagerare, Göran och Anneli. Inte nog med att de var grymt kunniga, vi hade sju dagar i bilen med Luca där vi diskuterade kulturella skillnader mellan Sverige och Tanzania, utbytte erfarenheter och skratt. Transporttimmarna gick blixtsnabbt och vi lärde oss massor om djur, växter, historia och osannolika, liksom oväntade ämnen.

Hakuna Matata. Så är det faktiskt.