22* Training på Anglesey

Efter förra årets Tjejgrej var det dags igen. Tyvärr kunde inte Pia vara med i år, men vi kallade på förstärkning från Danmark i form av Leslie. Vi kom snabbt på, under inverkan av vin och ost, att det faktiskt skulle kunna betecknas som en träning inför 22 brittiska stjärnor. Ulrika och jag har 4 var som vi gärna vill öka på med en varsin, och Leslie och Eva-Lotta har varsina 5. Än så länge har BCU inte devalverat och möjliggjort 6 stjärnor, men vem bryr sej när lustigheterna står som spön i backen i samma takt som vinet rinner genom strupen ;-)?


Foto: Eva-Lotta

Måndagen och tisdagen bjöd på gott om vind, så jag parkerade i soffan med en präktig förkylning. Vi skulle ju hyra in Nick som coach, men han hade fått ännu envisare bassillusker än jag, så vi hade tur och fick tag på Phil och James som delade på ”The Scandinavian Ladies Team” den här veckan.


Foto: Phil Clegg

Eva-Lotta och Ulrika tränade på besvärliga landstigningar och räddningsövningar av det lite mer avancerade slaget.


Foto: James Stevenson

På onsdagen var vi fulltaliga. James Stevenson coachade oss i personlig paddelteknik och ledarskap runt nordkusten. Vi pep ut till Middle Mouse när Irländska sjön skulle tömmas på vatten och jag slutar aldrig att förvånas över tidvattnets rörelser och dess effekter.  På tillbakavägen hade vi turen att få uppleva en stor flock tumlare som behagade att jaga sin fisk nära våra kajaker. Vilken syn 🙂 Väl tillbaka på nordkusten hittade vi Eriks kvarglömda paddelhalva från förra veckan. 

Torsdagen bjöd på spring tide och 10 m tidvattenskillnad i Liverpool. Det betyder att solen och månen hjälps åt att putta vattnet runt jorden och då går det undan, minsann. Svaga vindar och solsken gjorde oss sällskap till The Skerries när vattnet förde oss dit med sina 4,6 knop. James lät oss ta hjälp av våra beräkningar och transits och med en outtröttlig entusiasm berättade han om tips och trix under hela dagen.

Där borta ligger dom. The Skerries. Den mest utmanande överfarten jag planerat och genomfört. Efter några besök börjar jag fatta.

Fyren bjuder på en bra utkiksplats för att kolla hur vattnet ser ut på tillbakafärden.

Vi kunde inte landa på stranden, eftersom det låg sälkutar och solade längs hela ön. Tydligen ligger dom där i c:a tre veckor efter födseln och äter sej i form innan det är dags att ta sitt första bad.


Foto: Eva-Lotta

Under överfarten till Church Bay tipsade James om smarta tilltag när det gäller ledarskap och navigation.


Foto: Eva-Lotta

Under fredagen stack vi ut själva från Rhoscolyn och ställde kursen söderut mot Silver Bay. Vi fick lite snäll surf och lekte runt innan vi vände tillbaka samtidigt som vinden lade sej så att vi kunde rockhoppa lite. En perfekt avslutning på en perfekt vecka.


Foto: Ulrika 

Tack, brudar, för en vecka full av inspiration, kunskap och humor. Det blir inte roligare än så här.

Leave A Comment

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.