Ibland blir det inte som man tänkt sej. Men det blir bra ändå. Det sammanfattar nog helgens paddling till Stora Kalholmen med H2O. Vi kom iväg lite sent p g a att jag hade en kajak för lite med till Norråva. Efter en rallykörning av Erik kunde vi sjösätta. Vi
Ulrika och jag stack ut till Puffin Island för att uppleva lite säl på förhoppningsvis nära håll. Jag tror bilderna berättar mer än 1000 ord. Samma säl lekte med oss i en timmes tid, och när vi paddlade över Puffin Sound för att avsluta dagen hade den följt med oss
Efter förra årets Tjejgrej var det dags igen. Tyvärr kunde inte Pia vara med i år, men vi kallade på förstärkning från Danmark i form av Leslie. Vi kom snabbt på, under inverkan av vin och ost, att det faktiskt skulle kunna betecknas som en träning inför 22 brittiska stjärnor.
Kursen var fullbokad sedan i april. Den 5 november stod Erik, Mats, Anna, Birgitta, Bengt och Erik startklara i Trearddur Bay för att få smaka Walesiakt saltvatten med Skrattgaranti. Nick coachade och jag och Ulrika hängde med. Bengt stormös i rejset. Första dagen bjöd på en klassiker i form av
Helgeland skulle vara värt ett besök . Hav och fjäll. I en salig röra. En plats för kontemplation och allvar. Vi socialiserade med infödingarna. Tömde den lokala lanthandeln på chips och öl. Insåg att det dags att bryta upp. Väderprognosen var spänstigt. Att nå dom yttersta öarna var idioti. Vi
Hegeland skulle vara värt ett besök . Hav och fjäll. I en salig röra. I gryningssolen rullade vi mot nordväst. Bengt och jag var på flykt. Från fuktiga blöjor och försenade årsredovisningar. Vi höll ett vakande öga på luftrummet. Det kändes som att någon följde vårt spår. Gittan var inte
