“Nä, vi skiter i det här och kryper upp i soffan”, sa jag till Agda när vi tittade ut genom fönstret. Hon gav mej en blick som kunde härledas 30 år tillbaka när vi stod och bedömde ett hinder på stigen där vi brukade rida och som självfallet skulle besegras på hästryggen. En oförstående min som följdes av ett bestämt “Vad menar du?”

agda-i-regn

Agda tog täten. Vi lade i vid Stensvik och paddlade längs landet en stund tills vi kom på att vi skulle göra en “Cirkumnavigation of Stora Älgö”.

mitt-i-natten

I beräkningen hade vi inte tagit att vi helt oförhappandes fått vintertid. Vi plockade glatt upp pannlampa och kunde inte låta bli att göra några mörkerrollar i pur glädje över att besegrat soffdjävulen den här gången.

Under turen började en ny idé gro under våra yllemössor. Man kanske skulle göra den där paddlingen från Österåker till Norråva ändå? Vi åkte hem, bjöd våra män och Agdas barn på pizza, och lanserade listigt vår idé.

pizzerian

Resultat: En kalasfin eftermiddag  när vi tråcklade oss via Stora Älgö, Aspö, Kalvholmen, Stora och Lilla Betsö, Vårholma och genom Lindalssundet via Lillsved och hem till Norråva.

brygga

lusthus

Vi hade det så mysigt i våra kajaker att vi utnyttjade företeelsen sittbrunnsfika flitigt. Äggmackor, varm chokogla’, lite godischokogla’ och sen mådde vi finafisken. Vid fyratiden nådde vi Norråva med frisk luft i lungorna och en till upplevelse att stoppa ner i må-bra-luckan.

Höstroll from Carin Green on Vimeo.

Jag hade lite svårt att låta bli det där rollandet.

Tack, Agda, för en jättefin eftermiddag. Och TACK, P-O, för att du kom och hämtade oss på Norråva.