I somras var 5:e gången jag fick kliva på planet till Grönland. Men kanske sista gången jag fick höra isbergens knallande, valarnas frustande och gästernas skratt i den arktiska omgivningen. 

Grönland för sista gången?

Grönland228-135

Det är dags att spana efter nya äventyr.

P1150094

Uummannaq bjöd på dimma i år. Massor av dimma. Så mycket dimma att vi inte visste om vi skulle ta oss över till Storön. Att pricka den stora ön är ganska enkelt. Men det är lika enkelt att pricka ett isberg. Och det är inte särskilt önskvärt.

Grönland228-111

Vi passade på att göra överfarten när dimman tillfälligtvis dragit till reträtt.

DSC_0788

Grönland228-283

Vill man ha variation ska man åka till Uummannaq och paddla. Färgerna skiftar mellan isblått, kritvitt, turkost, svart, klarblått, ja, alla färger finns representerade.

Grönland228-231

Finns färgen inte på himlen eller i havet kan man ge sej katten på att den finns på en växt. I år hade vi turen att ha sällskap med Lisa, som är utbildad biolog och växttokig.

DSC_0984

Lisa delade generöst med sej av sin kunskap om växter och den arktiska biotopen. Vi andra lyssnade och studerade underverk genom luppen. Vilken värld att upptäcka!

DSC_0691

DSC_0694

SAMSUNG CSC

Vi paddlade inte bara. I slutet av en av fjordarna går det att promenera/klättra upp på bergskammen och mötas av den fantastiska synen av inlandsisen som väller ner i havet.

DSC_0687

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Att två dagar därpå få paddla in mot glaciären Sermilik blir ju kronan på verket. Den iskalla luften gifter sej med sin solvarma dito. Det är omväxlande solvarmt i ansiktet och iskallt om tassarna. Det knakar och smäller från glaciären och bergen tronar som en stabil fond mot himlen. Under de fem resor jag gjort har vi bara nått in tre gånger. De andra två gångerna har vinden varit för stark och vi har fått se oss besegrade av elementen.

Grönland228-251

DSC_0861

P1010877

En lång resa resulterar i att  många vänskapsband knyts. Relationer prövas och förhoppningsvis förstärks. Att förflytta en grupp i 9 dagar på vattnet kräver samarbete. Tidvattenskillnader bygger benmuskler när kajaker ska säkras om svallen blir stora när isbergen rullar, kalvar eller exploderar. Vill man ha middag i rödaste rappet gäller det att hjälpa till med hackandet. Årets grönlandsresenärer  kånkade, hackade, lyfte, hämtade, paddlade, satte tält, skrattade och hjälptes åt som om dom aldrig gjort annat.

Grönland228-302

DSC_0764

I år hade jag förmånen att få jobba med Hasse. Ska jag sjunga en lovsång över Hasse och nämna alla hans formidabla egenskaper tar det en hel evighet. Han är en jäkel på att hålla humöret uppe och han har lett kajakturer i en mansålder. Han lagar gudomlig mat och fixar trasiga grejer på en grisblink med en Leatherman och ett leende. Han coachar och pysslar, hittar på och tänker nytt. Och vi kommunicerar. Med nickar, huvudskakningar, ord och tecken.

 Grönland228-202

Hasse var chef över kylskåpet. I slutet av varje dag samlade vi is för att bygga vårt kylskåp för att hålla maten fräsch. Vi packade in maten och is i en presenning. Då höll den sej kall och vi skyddade den från tjuvaktiga och hungriga polarrävar.

DSC_0826

På vår väg finns en sagolik musselskatt. Då ser man till att plocka fram vitlöken, de franska örtkryddorna, smöret och en flaska vitt. Festen kan börja och när musslorna var avnjutna fortsatte dekadensen med en kantarellrisotto, framtrollad av Hans och Sussi, som kröntes av ohyggliga mängder parmesan.

DSC_0765

En typisk frukost i slutet av turen bestod i kaffe eller te, havregrynsgröt med solrosfrön, torkad frukt och/eller blåbärs- eller rabarberkräm. Knäckebröd med smör, ost eller salami. För Omega-3-älskarna fanns makrill i tomatsås.

P1020012

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vissa dagar paddlade vi längre och andra dagar hade vi kortare distans till nästa nattläger. Det skapar flexibilitet och möjligheten att vila ikapp under de kortare paddeldagarna. För de med mer energi i kroppen den dagen kunde vi köra kajakskola. Vi sniffade på akterroder, kontringar och sidoförflyttningar.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det är svårt att finna ett vackrare ställe att meditera på…

Grönland228-269

… eller en mer vidunderlig plats att skapa en humoristisk och sprakande dansföreställning :-).

DSC_0740

Aldrig har jag sett så mycket val. Det var nästan som om valsamfundet hade bestämt sej för att ge tanten vad hon tålde. Det pustades och frustades, slogs med stjärtfenor och när man minst anade det kom en svart eller gråsvart kropp förbiglidandes. När vi paddlade i dimman hörde vi ljuden, och det skapade en till dimension av att vi inte visste hur nära valrackaren höll sej.

P1150167

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De skönaste duschar jag haft har varit i Uummannaq efter 9 dagar i fält. Det där med att tvätta sej i saltvatten är jag inte så förtjust i. Det blir mest kladdigt med saltet som binder fukt och konsekvensen blir mest att jag fryser. Som tur är finns färskvatten på två av våra lägerplatser.

DSC_0977

Iskallt. Dödsskönt. 100 meter upp. Och det finns ingenting som kan slå utsikten. Du kan ta vilken dusch på vilket 5*-igt hotell som helst. Det blir inte bättre än så här.

DSC_0944

Vi hade 7 dagar av dimma, sol och lätt vind eller stiltje.

P1020443

IMG_1191

När vi landade på Storön för att göra läger sista gången satte någon på fläkten.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi blev helt enkelt inblåsta i ett dygn tillsammans med två jänkare som liksom vi var på väg tillbaka till Uummannaq. Isbergen for förbi i en jäkla fart och vi hittade lä bakom en bergvägg.

IMG_1195

Våra vänner från väster hade inte lika stadiga tält som vi. På morgonen var det småbitar kvar av deras tältstänger och vävarna var sönderrivna. Det var inte frågan om att sjösätta, eftersom det blåste kuling. Vi hade inget annat val än att utnyttja vårt buffertdygn och förbereda oss på ytterligare en natt i fält. Som tur var hade vi extra tältkapacitet, så Björn fick låna ut sitt tält till våra tältlösa vänner och knö in sej i mitt tält. Under natten ökade vinden och vi hade stormstyrkor i byarna.

P1020484

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hasse och jag kliade oss i huvudena, stack ut näsorna i vinden, kollade prognoserna och överlade med varandra. Vi väntade. Och väntade. Och väntade…

I fem år har jag paddlat runt med reservkäk och varit lika glad för att slippa servera de orangea torrmatspåsarna. Den här gången var jag evinnerligt tacksam för att vi tagit med REALs turmat. För att vara torrfoder är de ju helt ok. De gör jobbet. Och med ett leende kan man lura kroppen till det mesta.

Grönland228-308

DSC_1010

Till slut var det dags. Jag tömde fikaluckan på energi inför den sista överfarten och delade ut till mina vänner. Vindmätaren visade 9 m/s och vi sjösatte med gott självförtroende. Nu hade vi paddlat tillsammans i en vecka och kände varandra. Vi hade övat styrtag och stöttningar. Nu skulle vi paddla tillbaka med vinden i rumpan. Sjösättningen var mest kritisk. Vi samlade alla härliga paddlare och gav oss iväg med sjön i baken. De bleka leendena förvandlades till soliga grin när vi kommit en bit på vägen och Uummannaq kom närmare.

Grönland228-296

Vi angjorde Uummannaq men fick landstiga i den andra hamnen, eftersom vårt vanliga landstigningsställe var igenproppat med isberg som kommit flytande i vindriktningen. Vi satte högsta fart mot duschen och bjöds sedan på en överdådig middag av Fritz och hans fru. De bjöd på grönländska specialiteter såsom t ex rökt hellefisk, grillade sälrevben och mattaq (rått valskinn). I ärlighetens namn slank det ner ett par grönländska pilsner i törstiga strupar den kvällen.

Jag får ofta frågan om vad som gör den här resan så speciell. Det finns så många olika element att uppleva. Är det isbergen, havet, valarna, polarrävarna eller skiftningarna i vädret? Jag har funderat över det en hel del. Men kommit fram till att det är inget av det. Det är människorna. Blandningen av personligheter, egenheter, färdigheter och samspel. I det här sammanhanget och den här miljön är livet tillsammans speciellt.

Tack, Lisa, Ulf, Torben, Antti, Sussi, Kerstin, Björn, Anna, Jennie och Mats. Ni var bäst. Men det vet ni ju redan ;-).

Och tack, Hasse, för att du är du. I vått och torrt.

Tack, Grönland, för att jag fick komma och gästa fem år på raken. Kanske ses vi igen?

 

2017-02-08T10:49:16+00:00 februari 4th, 2015|

4 Comments

  1. Gunnar G 4 februari, 2015 at 15:07 - Reply

    Fina bilder och kul att få läsa om resan.
    /Gunnar

    • Carin 5 februari, 2015 at 06:08 - Reply

      Tack, Gunnar!

  2. Patrick 5 februari, 2015 at 09:08 - Reply

    Instämmer. Fina bilder och roligt skriven reseskildring.

  3. Eric 13 februari, 2015 at 14:47 - Reply

    Helt magiskt! Som gammal ägare av en (nästan) grönlandskajak (Tahe Greenland T) så blir man bra sugen att drälla runt där med en pagaj i händerna.

Leave A Comment