Adventspaddling så länge hjärtat kan slå

  Vi har paddlat julbord sedan 2008. I år var det fjärde året på raken hos Fejan. Det går inte att sluta. När Malin lyser ikapp med adventsstjärnan, David håller ordning på silllarna, Sandra på gästerna och all personal servar gäster som om de aldrig gjort något annat ser vi varje gång fram emot deras gästfrihet. I år var vi 18 förväntansfulla H2O-are. För omväxlings skull var det nästan stiltje när vi paddlade över Tjocköfjärden. Solen gjorde tappra försök att visa sej. Det gick ibland.   Vi tog möjligheten att vimsa runt i öriket öster om Fejan innan det var dags att kliva iland. Bastun väntade. Vattnet var lika kallt som vanligt, och bastun lika skön som vi kom ihåg den.   Smakfulla upplägg av rökt och gravad fisk trängdes med fantasifulla och traditionella sillinläggningar. Fisk och vilt var kallrökt av kockarna på Fejan. Ett julbord med stolthet och finess.   Hempaddlingen bjöd på en omväg med så många kringelikrokar vi kunde hitta. I vikarna siktades små tendenser till isläggning. Hagelskuren samsades med några tappra solstrålar och tjattret från pigga paddlare hördes över vattnet. En sälrackare följde oss mot Rävsnäs när vi gled in mot land i skymningen.   Jag kan inte tänka mej ett bättre sätt att tillbringa