Erik och Aqattaq

Grönlandsresan i somras gör sej allt som oftast påmind. Här i form av en gåva, snidad* av Erik, som jag fick förmånen att lära känna under tiden på Grönland. Erik var med när jag snöpligt nog skulle sätta mej i min kajak och istället lyckades med konststycket att dyka i det iskalla vattnet lite hastigt och lustigt. Adam höll på att skratta ihjäl sej, men mellan skrattattackerna kved han fram att jag numer var berättigad till ett grönländskt namn eftersom jag badat norr om polcirkeln. Det tog någon dag innan Adam avslöjade att mitt grönländska namn fick bli Aqattaq. Namnet kommer efter en gammal saga om en flicka som blivit faderlös och för att kunna försörja sin familj fick bli jägare i det mansdominerade fiske- och jaktkollektivet. Hon fick bevisa att hon dög genom att bli den starkaste och snabbaste paddlaren av dom alla. Erik har många talanger. Under vår tid på Grönland stod han alltid där och undrade om han kunde få hjälpa till med matlagningen. Och gissa om han fick ;-) Så har glad hade iallafall inte jag sett ut om jag behövt rensa den fantastiskt goda fisken som vi köpte av de lokala fiskarna som roades av att se våra campingbestyr. Men Erik rensade med

15 minutes of fame

Det är kul att tidningen Paddling bryr sej om minoriteter ;-) Här i form av en småfet tant som envisas med att driva ett kajakföretag på Värmdö. Bilden är klickbar. I senaste numret kan man läsa om Anders Gustafsson (jag tror att han vann, typ, VM i någon form av bråttompaddling ganska nyligen), havspaddling i Grekland, kajaksurfning, Kanumesse, Tjäröfestivalen och en massa annat. Missa inte Björn Olins bild på sidan 19. Jösses...

En glad Klas

Gårdagens bassängkurs gav utdelning. Klas och Lena fick till sin eskimåsväng, Marie och Laurent kamraträddade så det stod härliga till. Man hörde "Aha:n" från Niclas, Anders och Harald som jobbade med sculling. Både med simpuffar på fötterna och kajak på kroppen, för den delen ;-) Birgitta nådde ett delmål med sculling och balance brace. Sweet! Vi ses nästa torsdag :-)

Kajaksmycke av Pia

Förra veckan blev det ju en turbotur till Göteborg och lite paddling med Pia och Erik. Pia har slagit sej in på silvermide och driver dessutom Utetshirts. För ett tag sedan frågade jag lite oblygt om hon kunde tänka sej att knacka till ett halssmycke åt mej. I Hultet på Valö åkte en liten ask fram ur IKEA-kassen. Det visade sej att Pia inte knackat fram smycket utan mer knådat fram formen ur silverlera. Alla som känner mej vet att det där med bling-bling inte är min grej. Ibland kommer jag ihåg att trä på vigselringen. Men nu har jag minsann något vackert att hänga runt halsen som känns...lite...jag... Jag tror att det var halssmyckets förtjänst att det gick så bra på bassängträningen i går. Det kändes som om jag hade kunnat handrolla en monsterkajak. Grymt skönt när gnetandet ger effekt :-D Nu väntar jag bara på att få vispa runt i lite turbulent vatten och se om min talisman hjälper mej i samarbetet med Neptun. Tack, Pia! Du rockar fett ;-)

Höstpaddling till Valö

Under högsäsong har vi lite svårt att slita oss från Norråva. Hösten inbjuder till andra paddelvatten, och den här gången var Pia och Erik vänliga nog att erbjuda rastning av en en höstblek 08:a. Uppstigning kl 04.00 för att hinna med första tåget till Göteborg för att möta upp Sara vid Escape. Jag fick låna en SKUK Pilgrim Expedition och vi satte av mot Valö. Men inte utan Pias Chocolate Chip Cookies. Finfika på Långholmen i sol och lä. Göteborgs södra skärgård visade upp plattvatten och kala klippor. Märkligt att det bara tar tre timmar med SJ för att trolla bort tallar och mossa från öarna. Sara paddlade hem till fastlandet och vi landade strax innan mörkret föll över Valö. Hultet välkomnade oss och vi festade på glögg, tapas, fisksoppa och äppelpaj. Lagom till fisksoppan knackade det på dörren och vi fick sällskap av Johan från GKF som hade smugit ut i skydd av mörkret. Lika diskret som han smög in till Valö gled Johan tillbaka innan vi hade vaknat. Vi hann med en förmiddagspromenix innan det var dags att styra kosan norrut för att möta Lars på vägen tillbaka. TIll styrbord eller åt babord, undrar nog Erik... Lars längtar titt som tätt tillbaka till västkusten och hela

Grönland 2011

I somras smittades jag av den Arktiska bassilusken. Så svårt att jag återvänder till Uummanaq i juli 2011 för att leda en till grupp tillsammans med Adam Hansen. Tillsammans hade vi grymt kul och hittade på lagom mycket hyss, samtidigt som vi pysslade om våra 12 gäster. Vi fick se val, enorma torskstim och en arktisk rävrackare med sin unge. Isbergen satte upp en fantastisk show med ofattbara ljudeffekter. Solen var oss nådig och bergen stod majestätiska som kulisser i bakgrunden för hela skådespelet. Resan går av stapeln 8-20 juli och man kan läsa mer om den hos Trackers eller i tidigare blogginlägg. Jösses, vad jag längtar :-D

Kajakprovardag

I lördags samlades några av oss i Horisontstyrkan för att paddla igenom våra kajaker i entusiastsegmentet. 4 grader i vattnet avskräckte inte - det rollades och busades friskt ;-) Agda visade var skåpet ska stå. Lars brukar ju vara bakom kameran, men för en gångs skull fastnade han på bild. Micke i sin favorit. En Seakayaking UK Explorer. P-O tramsar lite med Neckys Elaho, som är en fin touringkajak med goda balansegenskaper. Martin laddar. Neckys Looksha Elite fick godkänt när det gällde svängradien. Eliza - en tjejkajak? Nä, tyckte Bengt, och knökade ner sej och sina 90 pannor i kajaken och storlog ;-) Helst hade vi velat ha en del sjö, men solen kompenserade plattvattnet och vi hade en hel del att diskutera vid pizzainmundigandet senare på kvällen. En fråga vi inte löste var hur många kajakmodeller som byggts genom tiderna och hur många kajaker man egentligen behöver. Hur många behöver du ;-)?

Stora Kalholmen med Lensbaby

Stora Kalholmen är en pärla i mellersta skärgården. Under helgen på ön gick jag runt och fotograferade lite med Lensbaby-objektiv på kameran. Så att det blir lite suddigt i kanterna... Och till sist en "vanlig" bild.