Kompetensutveckling i annorlunda miljö

När Horisont bildades för fyra år sedan var det bara jag och Lars. Och Stefan. Stefan har varit en pelare att stötta mot under hela resan. Men nu är vi fler. Vi får hjälp av Steff, Bengt, Manne, P-O, Martin, Hasse och Agda. Under året har Manne, Bengt och P-O hunnit bli certifierade Hjälpinstruktörer. Många timmar har de lagt på förberedelser och träning och de har satt oss på prov med kniviga frågeställningar och resonemang. Det är vi tacksamma för. Men nu är vi så många att vi kände behov av en konferenshelg. Vi har ju vansinnigt svårt att träffas utan att paddla, så i lördags morse ställde vi kylarna norrut mot Gysinge för att känna på lite lätt fors. För några var det första gången i turbulent vatten. Stefan berättar och instruerar. Nya begrepp. Bakvatten, in-och utgång, kantställa åt "fel" håll. En stilla undran över hur kallt vattnet är ;-) Bengt var så förväntansfull att vi hade svårt att lugna honom. Han fick gymnastisera lite innan vi satte i. Höstfärger och kantarellmänniskor. För Agda var det första gången. För P-O oxå. Det gäller att hålla tungan i rätt mun! Manne följde ju med till Wales i maj och har känt på det förut. Bengt körde tokhårt. Traversträning.

Torö i kuling

Det lovades busväder under söndagen och vi passade på att ringa Pelle och Carina och locka med P-O, Manne, Bengt, Stefan, Martin och Agda ner till Torö för lite hårdvädersträning. Inledningsvis stack vi ut och kände på den sydliga vinden utanför Örö/Reveln. Det var tungt. Väldigt tungt. Och väldigt lärorikt. Foto: Bengt Allebrink Foto: Bengt Allebrink Några tyckte att det räckte med den övningen. En annan idé föddes snabbt. Man kunde ju strunta i motvindspaddling och istället följa med vinden, var vi flera som tyckte. Stefan, Lars, P-O, Martin och jag satte i kajakerna igen och lade kursen norrut med förhoppningar om schysst surf upp till bron över till fastlandet. Förhoppningarna om schyssta surfar kom verkligen inte på skam. En mils bus fick vi till. Så roligt har jag inte haft på länge :-) Fotokvaliteten är usel, men det är faktiskt inte jättelätt att få till det i 15 m/s...Paddeln höll på att flyga ur händerna så jag fick fokusera på kärnverksamheten som det så vackert heter. Faktiskt blåste jag omkull några gånger och fick rolla upp. När vi nådde bron toksvettiga och helt slut stod våra kamrater där med bilar och släpkärra och väntade. Träningsvärken lät inte vänta på sej och kopplade ett fast grepp under måndagen. Mest i kindmuskulaturen,